annasaracaroline

Om ni inte vill lyssna på mitt tjat och gnäll så kan ni sluta och läsa på en gång för detta kommer nog bli riktigt tråkigt och ganska långt men behöver skriva av mig lite.

Jag har haft några riktigt nära vänner. Folk som jag verkligen har kunnat öppna mig för, umgåtts med typ hela tiden och haft super kul med. Men ser man tillbaka på två av relationerna så är det riktigt dystert. Vi har varit "bundisar" bra länge men så en dag tar det slut och man inser hur riktigt dåligt man har blivit behandlad. Visst jag har riktigt många roliga minnen med dom men det är oftast inte dom som kommer upp när man tänker på dom personerna. Utan det som kommer upp är det dåliga. Hur jäkla illa dom har behandlat mig. Den ena som jag verkligen la ner mitt liv och själ i kommer och säger att jag aldrig ställde upp på henne. Att jag inte va en bra vän och struntade i henne. Men jag vill verkligen inte påstå de då jag planerade mitt liv i princip efter henne. Något jag ångrar djupt idag.

Den andra personen förrådde mig på något så fruktansvärt sätt så jag kommer aldrig någonsin kunna förlåta den. Vill inte gå in på detaljer då det handlar om flera personer. Men kan säga så här att det är det sista man gör som vän. Får ont i magen av att tänka på de, usch. Att jag har "förlåtit" den andra kan jag inte riktigt förstå egentligen men kärleken är väl starkare än hat antar jag.

Sen en person som ska egentligen skulle lära mig att den kan förrådde men verkligen värst. Det den personen gjorde (ingen vän) va så hemskt så den har suttit i fängelse för det. Men det är något helt annat och som jag kanske kommer skriva om i framtiden då jag känner mig mogen för det.

Iallafall så är det de jag vill komma fram till är att jag idag har svårt att öppna mig för folk och släppa in dom på livet. Jag har några vänner där ute som jag verkligen är glad för men jag har inte den där vännen bredvid mig som jag känner att jag kan berätta allt för, som jag kan ringa när som och gråta ut lite för. Idag känner jag mig mer som en ensamvarg och ganska instängd. Detta känns fruktansvärt jobbigt för mig eftersom jag har haft någon där nästan hela livet. Men jag accepterar det och försöker njuta av det jag har istället. Nu har jag ju en fantastisk familj istället som jag verkligen älskar villkorslöst.

Nu orkar jag inte skriva mer så tack och hej för mig för denna stund!
Kyss å kram Sara<3