Besviken!
Att ge någon annan förhoppningar och göra den glad men att sedan bara peta bort en med lill fingret gör mig så förvirrad. Att man inte kan göra rätt från början utan måste göra samma misstag om och om igen. Jag tänker verkligen inte gå ett steg tillbaka och låta denna person dra ner mig igen utan nu är jag så stark så jag klarar mig betydligt mycket bättre utan den.
Men sen kommer ändå tanken hur mycket tål man, när går gränsen, vad är tillåtet, hur många ursäkter kan man acceptera och om det inte ens kommer några ursäkter?
Att ständigt bli besviken är något jag inte vill lägga energi på så snart trycker jag på radera.
//Sara
Kommentarer
Trackback
