Läkaren!
Igår va jag hos gynekologen för att kolla upp min cellförändring. Det va verkligen men blandande känslor. Den delen av sjukhuset får mig att minnas så mycket och det är starka saker. I detta hus har jag gjort abort, sett min lilla älskling för första gången genom ultraljud, fått mitt älskade barn på bröstet och det senaste när vi låg inne i nästan en vecka på barnavdelning då Ebba hade fått RS virus. Allt detta är så stor del av mitt liv. Några jätte tråkiga och jobbiga saker men även några helt fantastiska saker.
När jag satt och väntade utanför rummet så värmdes jag av lycka då korridoren påminde så mycket om BB. Massa minnen kom upp från när Ebba ville komma ut till oss. Helt underbart men vad jag ville dra tillbaka klockan för det va helt fantastiskt och jag skulle kunna göra om det hur många gånger som helst.
Men så fick jag komma in och ser att rummet är precis likadant som då jag va på samtal om abort. Kom in i andra rummet och får en klump i magen. Lägger mig på britsen (eller vad det heter), en kvinna frågar mig om det går bra och ja visst gör det de men hon fick mig att minnas ännu mer från den dag jag gjorde undersökning för abort. Ville bara där ifrån och glömma allt detta.
Det går ganska fort och när jag kommer ut förtränger jag allt så gott det går och glädjes av leendet från min dotter som är i sin pappas famn lite längre bort.
Idag är jag glad att mitt liv blev som det blev men vad jag har ångrat mig och mått dåligt tidigare i livet. Gråtit många gånger över valet jag tog men även känt en stor lättnad. Försökt intala mig själv att det va det bästa och går ändå inte göra ogjort.
Nu får vi vänta på provsvaren och hålla tummarna.
Mvk Sara! <3
Ni är helt fantastiska, jag älskar er något så otroligt mycket så jag skulle kunna spricka. Min älskade familj<3
