annasaracaroline

Det mest fantastiska år någonsin är nu på väg att ta slut. Ett år som jag aldrig kommer att glömma. Det är två år hittills som kommer beröra mig extra mycket och det just detta år som vi just har fått uppleva men även 2007 då mitt liv verkligen började, då grunden till det liv jag nu lever byggdes.

I januari skulle livet blir helt annorlunda får då skulle vi få se våran älskade dotter för första gången. För varje vecka som gick skulle något nytt hända och nya erfarenheter skulle komma till oss. Kärleken till varandra skulle få en stor prövning och jag ska inte förneka att jag trodde ett tag att nu tar allt slut och vi får gå skilda håll men idag står vi närmare varandra mer än någonsin och fått ett mer vuxet förhållande.

Kärleken till min familj är så obeskrivligt stor och helt obegriplig att förstå. Dom är mitt allt, jag lever varje dag för dom.

Det ända som fattas nu är en ring på fingret som ett "bevis" på att det faktiskt kommer och ska vara vi och som småningom en kråka i registret på att vi menar allvar.

Och jag menar detta. Det är inte bara något jag skriver för att gömma mig bakom något lyckligt för att egentligen må skit för just nu är livet helt underbart, skulle inte kunna va så mycket bättre just nu. Efter en nedgång kommer framgång och det är där jag är nu. Livet leker och jag följer glatt med.

Sköt om er och tänkt på att allt kan blir så mycket än vad du tror!

Mvk Sara! <3

Jag börjar förstå mer och mer varför vissa skaffar barn ganska tätt för oj vad jag saknar magen, graviditeten, förlossningen och framför allt den där första tiden med den lille. Det är helt fantastiskt att man fått uppleva allt detta. Att få se sitt barn göra så stora framsteg. Varje dag väntar jag spänt på att Ebba ska börja gå ordentligt. Hon kan men hon vågar inte. Är en liten fegis vi har men otroligt duktig en.

Vi tänker inte skaffa barn än på bra tag. Vill att Ebba ska bli större och lite mer självgående innan det får flytta hem en bebis till men åh vad jag längtar. För minst ett syskon ska hon ha. Men nu njuter jag av det jag har och älskar mitt liv fullt ut. Min fantastiska lilla familj är helt otroliga och betyder allt för mig <3

Va rädda om er och glöm inte att leva idag imorgon kan det va försent!
Mvk Sara! <3

Då va julafton över men julen fortsätter ändå. Min bror har åkte hem till götet och mamma till ön så nu är vi själva igen. Jätte trevligt att haft dom här men ska bli ganska skönt att få va lite själv igen. Imorgon blir det middag hos gamle farmor. Sen är det ju snart nyårsafton som är helt totalt oplanerad som vanligt. Får ta det som det kommer helt enkelt.

Oj vad snälla vi måste varit i år för va mycket klappar det blev. Kan skriva ett inlägg sen på vad vi fick.

Fortsatt god jul till er alla!
Mvk Sara! <3

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3135004/images/2012/pic_50d99ceb9606ee5a6bd2e069.jpg" class="image">

Alla klappar köpta och inslagna. Juldress köpt och snart samla kraft för morgondagens äventyr. Dottern sover gott sen ungefär en timme sen och va andra spelar bingo lotto. Ingen vinst än men vi håller tummarna.

Snön vräker ner utanför fönstret och är verkligen orkan. Hoppas det lugnar ner sig snart så vi kan ge oss iväg imorgon.

Men nu ska jag va social och spela vidare. Ha en riktigt bra kväll och god jul!

Mvk Sara! <3

En vecka som kunde slutat i katastrof blev mycket bra. Visst nu är veckan verkligen inte slut utan min börjar på riktigt imorgon. Ska träffa min fantastiska vän Johanna som jag inte träffat på evighet så det ska bli super kul. När sambon slutat jobbet imorgon så ska vi fixa julklappar medan Ebba får busa med farmor och farfar. Håller alla tummar och tår att sambon inte jobbar över och att vi hittar alla klappar vi ska handla. Lördag kommer min bror, jag ska baka och på söndag ska vi spela Bingo lotto med svärföräldrarna så detta kommer bli kanon om allt går som jag vill.

Men nu får jag tacka för idag och slå ihop mina gröna sköna ögon! ;P
Julkalendern klockan 7.15 imorgon bitti så får dagen sedan börja lite smått.

Mvk Sara! <3

Igår helt plötsligt ställde sig Ebba upp och tog ett steg. Men det stannade inte där för sen började hon ta fler och fler. Väldigt osäkra steg men framåt kommer hon. Är så otroligt kul och se. Log stort hela kvällen och kände mig så otroligt stolt över min lilla bebis som nu inte är så liten. Vi har sagt det länge nu att hon kommer gå till jul och roligt nog så hade vi som sagt va rätt.

Snart julkalendern sen blir det myspys och fix innan vi ska bort till BHV för en extra vikt koll.

Ha en bra dag och Gunvor om du ser detta så stort lycka till idag! Jag tittar in med jämna mellanrum med spänning på att nått hänt, hihi! :)

Mvk Sara! <3

Har inte blivit något bloggande på ett tag för appen har krånglat och så har jag verken haft tid eller lust.

Snart är julafton här. Ska bli så mysigt och roligt. Min kära storebror kommer redan på lördag och stannar hos oss tills på tisdag. Mycket roligt att få ha honom här några fler dagar. På fredag blir det att lämna Ebba hos farmor och farfar så vi kan försöka handla dom flesta julklapparna efter mannen har slutat jobbet.

Just det, nu dröjer det nog inte länge tills damen verkligen går för sig själv. Hon ska bara våga släppa greppet. Hon har gått nått steg men inga klockrena steg men det kommer snart.

Mvk Sara! <3

När det inte blev som det skulle får man försöka göra det bästa av det. Det är precis det jag gjorde med min barndom.

När jag va ungefär 2 år (tror jag) så gick min mamma och pappa skilda håll. Jag borde kvar hos min mamma med min storebror (som har en annan pappa) men min pappa fanns där nästan hela tiden iallafall. Minns inte så mycket från när jag va så liten, antar att det är annat som tar för stor plats i minnet för att komma ihåg det andra.

Tillsaken så är det så nu att jag ska berätta för er min största hemlighet. En sak jag har varit väldigt öppen med för alla jag har träffat men aldrig över internet. En sak som kanske kan hjälpa andra men framför allt skönt för mig att skriva av mig om.

När jag va 6 år så inträffade något som absolut inte får hända. En sak som inte finns på kartan egentligen. Att detta skulle hända mig kunde nog inte någon förutspå och framför allt inte förhindra. Den mannen som skulle vara min far utnyttjade mig, sin egna dotter, sexuellt. Detta skulle ske flera gånger om i 2 års tid. Hur många gånger vet jag inte och vill inte veta heller. Minnen finns som jag har försökt att mota bort genom åren men självklart finns vissa kvar eller rättare sagt dom flesta. Idag kan jag tänka bort det på ett helt annat sätt.

Det va värst när jag blev tonåring och alkohol kom in i bilden. Jag kunde gråta floder men visste inte varför. För det mesta när jag blev ledsen så skylde jag på denna händelse fast att det inte hade ett dugg med det att göra, det va lättast så och då kunde jag släppa ut min sorg på detta sätt.

Det har aldrig varit svårt för mig att berätta för någon. Har mer känt som en lättnad att dom vet. Men idag när man har ett eget barn så är de inte lika lätt. Kanske är det så att jag är rädd att folk ska döma mig för att vara en dålig förälder eller bli rädd för mig. Usch ja, jag vill inte spekulera i det men jobbigt är det.

Jag vet och har alltid vetat att det inte är mitt fel och inte någon annans en min fars fel. Man kan inte döma för hur hans uppväxt va för se på hur bra mitt liv blev tillslut trots min barndom. Jag kan sköta mig och anpassa mig i samhället fast det som har hänt. Att göra brottet mer "okej" för att man har haft en jobbig barndom är ju bara patetiskt. Alla vet väl innerst inne hur man ska bete sig sen hur man gör är en annan sak. Sök hjälp eller hjälp den bredvid dig som behöver hjälp.

En sten är borta från mitt bröst och jag hoppas nu att ingen av er kommer att döma mig för jag är fortfarande jag.

Mvk Sara!