Att det skulle va så här och kännas så här att amma kunde jag nog aldrig föreställa mig. Jag är så oerhört tacksam för att jag har kunnat amma så länge men nu börjar det bli jobbigt. Det är inte så där mysigt hela tiden som det va när hon va mindre utan nu är det mest påfrestande. Kan knappt ha henne i famnen utan att hon vill till bröstet och hon kan inte va i någon annans famn om jag är i närheten. Det är svårt för henne att inte somna vid brösten, bara vagnen som hon gör det i. Hon känns så bröst fixerad just nu. Men att sen ta steget att sluta amma känns så otroligt svårt och kraften finns inte. Önskade hon själv kunde sagt nej tvärt men det är nog jag som måste säga nej. Det är mest nätterna som är påfrestande eftersom hon nu för tiden ska amma sig igenom dom. Sen tar jag alltid nätterna helt själv och måste försöka få lite sömn iallafall så man orkar jaga henne sen så det lättaste är att ge henne bröstet så hon är lugn. Inatt lyckades jag efter mycket kamp att få henne att ta nappen istället men det va en av 5 gånger och jag lyckades så klart inte sömna om fören mycket om och men sen (lagom tills nästa amning). Mvk Sara! ♡
